klippel

The business of life is the acquisition of memories. In the end, that's all there is

Det här citatet från Bill Perkins bok Die With Zero dök upp i mitt flöde häromdagen, precis när jag började inse att det kanske inte är helt sunt att sitta 12+ timmar om dagen framför en jäkla skärm.

Men visst, klart som fan kör jag Inbox Zero-metoden och inboxen var således tom. Projektplanen uppdaterad. Alla punkter avbockade. Nästa vecka planerad. Och noll jävla minnen rikare.

När jag är 97 och ligger i en solstol vid en pool nånstans vill jag kunna blicka tillbaka på ett liv fullt av upplevelser. Ge mig ett episkt montage av feta platser, oväntade möten och historier som knappt låter sanna. Jag vill ha minnen av intressanta samtal med galna, excentriska typer jag råkat snubbla över runtom i världen. Som datanörden jag träffade i Perus djungel, som krigade mot olaglig skogsskövling med supersmarta algoritmer som kunde förutspå med 90% säkerhet var nästa skövling skulle ske. Han levde efter mottot "Sponsored by... life goes on".

"Life should not be a journey to the grave with the intention of arriving safely in a pretty and well preserved body,
but rather to skid in broadside in a cloud of smoke, thoroughly used up, totally worn out,
and loudly proclaiming 'Wow, what a ride!'"

— Hunter S. Thompson

Vi matas ständigt med snacket om att "hitta sitt syfte", som om varje människa måste ha en enda tydlig mening med sitt korta liv på en sten som susar i rymden genom oändligheten. Bill skiter i syftet och säger det rakt ut: du är inte här för att hitta nåt, du är här för att uppleva allt.

Hur man samlar minnen

2018 gjorde Happiness Research Institute världens största studie om hur vi skapar minnesvärda stunder. De samlade allt i den här boken: The Art of Making Memories.

Här är några av huvudpunkterna:

Lev livet i kapitel

Som den gången du bodde i Peru och volontärade i en slumstad. Eller de där månaderna i Thailand du lärde dig dyka hela vägen till Advanced Open Water. Eller när du bodde i Berlin tre månader och inte lyckades komma in på Berghain en enda gång men blev stammis på KitKatClub istället. Sånt sätter sig.

Gör vardagen ovanlig

En onsdagkväll blir genast mer minnesvärd om du bokar ett sunkigt hotell i grannstaden bara för att låtsas att ni är på hemlig kärleksresa. Eller om du ringer din polare, köper en påse korvbröd och drar till en strand mitt i natten för att nattgrilla utan någon plan alls. Sånt fastnar.

Använd dina sinnen

Tydligen brukade Andy Warhol byta parfym var tredje månad för att markera olika perioder i livet. Börjar med det direkt. Samma sak med musik, gör ett soundtrack för varje resa eller sommar. Allt som känns, smakar, luktar och låter annorlunda har större chans att fastna.

Fira fler milstolpar

Födelsedagar och bröllop är kul, men har du nånsin varit på fest för din polare som äntligen tog körkort vid 32? Eller när din kompis lyckades hålla en planta vid liv i mer än tre månader? Plantan åkte med ut på krogen och var världens bästa wingman. Legendarisk kväll.

Leta efter känslorna

Vi minns inte vad vi gjorde, vi minns hur vi kände. Gör fler saker som får det att pirra i magen eller knyta sig i bröstet. Det är nog därför jag säger ja till allt som jag egentligen vill säga nej till. Älska pulsen! Det är där minnen fastnar.

Så nej, du behöver inte maxa varje dag. Det räcker att göra mer sånt du faktiskt kommer minnas. Och ibland börjar det med att strunta i hela jävla to-do-listan och hitta på nåt som känns helt onödigt, men ändå blir oförglömligt.